Between Nowhereville and The End of the World

Nu var jag då ombord på detta tåg som skulle agera fängelse i 6 timmar och 30 minuter.

Detta var bland det första jag såg när jag väl hittat rätt till min plats:


Vad menar de man ska dra för slutsatser av detta?

Resan gick trots allt bra.
Men kanske inte det roligaste jag gjort i 6 timmar och 30 minuter om jag är diplomatisk.
Jag har fått höra att det är otroligt vackert att beresa denna tågsträckning, men det är inte lätt att uppskatta skönheten när mörkret lagt sig innan Oslos stadsgräns var utom synhåll. Så istället blev det en sväng på dansbanan med John Blund!
Jobbigt att vakna upp och inte veta när man någonsin ska få se nästa tecken på liv utanför vår farkost. Såvitt jag kunde förstå hade Tellus lika gärna kunnat vara utplånat på resterande population av vad jag kunde se från mitt tågfönster.
Det var då denna lilla tanke slog mig i bästa "På spåret"-andan: "VART ÄR VI PÅVÄG?"
Eller snarare: "Vad fan har jag gjort, vad är det för avlägsen koloni jag bestämt att bebo?"
Men tiden gick och ibland kunde man skymta ett avlägset lampsken någonstans vid synhorisonten.
Sedan kom vi allt närmare vårt mål, hoppet och glädjen steg i mitt inre i takt med det ökande antalet armaturer.
Till slut var jag i ett riktigt lyckorus!

Väl framme på stationen haffa jag en taxi med en riktigt underbar chaufför. Han pratade och berättade om staden och sig själv. Visa mig allt viktigt på vår väg mot Støletorget som var min slutdestination för dagen.
Jag hade fått ett underbart SMS av min värdinna under dagen. Detta löd ungefär; Gå in på 7eleven, fråga efter en nyckel med rött sidenband och följ de spår jag lagt ut likt "Hans & Greta".
Det fungerade utomordentligt och jag kom välbehållen med packningen och ett gott humör till min värdinnas rum.


Titta så kärleksfullt jag blev vägledd!

Slutet gott, allting gott!!?
(Nej, för jag hade TRE gamla arbetskamrater som bestämt att jag var offret för kvällen och därför terroriserade mig med Högst Opassande SMS, tills jag lovade och svor på alla högklackade skor jag äger och har att jag aldrig mer vill veta av sådana Dumheter! 29 28 26 är de skyldigas nummer!)

En god natts sömn i min värdinnas säng!
Ack, Hordaland du sköna, du härliga land!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0