bittebi

Fredag i Bergen, jag sitter och slöar i vår vackra stue.
Stuen har två gigantiska fönster ut mot vägen och när jag sitter och slappar som bäst blir det plötsligt DISCO i stuen, men ett konstigt disco (En annan typ av Disco, skulle man kunna säga ^^,) - det var bara blå lampor som blinkade.

Nicke-Nyfiken som är mitt mellannamn och även personligheten på min tredje röst kollade ut genom fönstret och ser en strid ström av brandbilar, polisbilar och ambulanser. Det var uniformer i långa rader och allihop stannade utanför grannkvarteret. Hmm,..

Ida kom då in i stuen och vi tisslade om det, funderade och spekulerade som aldrig tidigare.
Då ringde Idas mor. Hon verkar trevlig, önskar jag får träffa henne - jag brukar tycka det är trevligt med morsor!
-Men, i allafall så berättade Ida för sin mor att grannhuset verkade stå i ljusan låga.
(Vi såg i och försig varken lågor eller rök.)
Då sa Idas braiga mamma, som jobbar med brankårer och sånt där på något sätt; "Varde ni inte rädda, brandkåren skall komma och beskydda er", det sa hon - fast på norska.
"Bra" tänkte jag, gick ut och tittade på spektaklet från vår förstaparkett (läs: trappa).

Sen blev det kallt om fötterna så då gick jag in till Ida igen, då hade hennes braiga mor lagt på luren efter en lång avskedshälsning. Idas mamma hade berättat för Ida att just Sandviken, där vi bor, har speciella rutiner när det eventuellt brinner här.
Så såfort det blir ett larm så åker hela kåren dit på bums. Det är för att Sandviken består av gamla fiskarhus, smala gator och täta kvarter, lite som Gullholmen med undantag att man inte får bygga riktigt hursomhelst här, men gärna snett, man får köra bil och husen är i regel 3 eller 4 våningar höga.

-Jag blev just lite sugen på att köpa en brandvarnare att sätta upp i mitt rum,.. hallen, stuen, köket och eventuellt i Ida och Siw-Heges rum med!!
Jag kan omöjligt berätta om denna episod för Moster Maggan, för att sedan svara "Nej" när hon frågar om jag köpt någon brandvarnare!! Det var hennes avskedsförmaning, nämligen.