Fredagsritualen!
Kl 07.52
Detta land är som en Jo-jo! Detta är hustaken på Bryggen.
Detta land är som en Jo-jo! Detta är hustaken på Bryggen.
Denna dag möttes jag återigen av massa snö.
Det är väl ingen fara tänker ni, tänk då om! Här plogar man varken trottoarer eller vägar - här saltar man bort snön! ..vilket även innebär att jag får pulsa igenom alla snö i 15 minuter minst varje gång det kommit ny.
Efter en dag i sånt här skitväder behöver man fasta räddningsrutiner!
Det har vi i vår lägenhet..
Fredagskväll!
Det är väl ingen fara tänker ni, tänk då om! Här plogar man varken trottoarer eller vägar - här saltar man bort snön! ..vilket även innebär att jag får pulsa igenom alla snö i 15 minuter minst varje gång det kommit ny.
Efter en dag i sånt här skitväder behöver man fasta räddningsrutiner!
Det har vi i vår lägenhet..
Fredagskväll!
På fredagar är det soffdag, då har vi massa tända ljus i stuen, stora skålar med iskrem och ett klart tvprogram bestående av "Nyt om nyt", "Skavlan" och "Senkveld med Tomas".
Dessa dagar är det även stor genomgång av veckan som gått, prat om allt möligt annat och bara avslappnad tystnad! En väldigt bra rutin!
Dessa dagar är det även stor genomgång av veckan som gått, prat om allt möligt annat och bara avslappnad tystnad! En väldigt bra rutin!
Lägenheten
Jag har fixat med lite brother-tejp från jobbet, riktigt stolt över resultatet - tycker personligen det borde bli ett designpris för mitt nytänkande vad det gäller skyltning!
Vår brevlåda har numera märkning!
(Paint har utvecklats sen jag använde det senast!)
Vår brevlåda har numera märkning!
(Paint har utvecklats sen jag använde det senast!)
Även våran dörrklocka har liknande märkning numer, fast lite slimmad med tanke på att vi alla tre har långa namn och är dessutom tre som skall stå med.
-Ja, vi har dörrklocka med!
Det är nämligen så att dörren alltid är låst - vilket betyder att man slänger sopor, hämtar posten osv MED nycklar i handen!
Ta i trä, jag har inte låst mig ute än, men jag väntar bara på detta känslosamma skede.
Men i allafall, jag skulle komma till en beskrivning av lägenheten - och inte fastna vid mina mindre smickrande sidor!
Vi bor på andra våningen av fyra, eller på första etaget av tre - beroende på om man räknar med källarboligen.
Det är nog bara en lägenhet i varje våning, vad jag vet iaf. De tre etagen delar entré, dörrklock-mojäng (med olika knappar), samt trappa (med gemensamma trappsteg). Trappen upp är typ 20 steg - mycket för att ha mina fönster på gatuplan i allafall!
Vår lägenhet är som en vinkel där ena sidan är dubbelt så djup;
När man kommer in genom vår huvudentré så har man en minimal toalett till höger och Idas dörr till vänster.
Rakt fram har man köket.
Bortanför Idas dörr, också till vänster går en dörr till stuen, men den går inte att öppna för vi har ställt en soffa på andra sidan.
Ställer man sig med ryggen till den nämnda dörren till stuen ser man en fyra meter lång korridor framför sig med en dörr i andra änden. Den andra dörren är min. Till höger om den finns vår andra ytterdörr ut till gården, cykelskjulet, förrådet mm. Till vänster är vårt Main bathroom!
När man går in i köket och vänder sig åt vänster 90 grader så står man och tittar in i stuen, då har man Siws rum till höger och Idas till vänster. Dörren till Siws rum är brevid den till stuen.
En bra planlösning, vi har inte rummen intill varandra!
Några andra viktiga fakta är vår takhöjd på 2.60 ca, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare i lägenheten!
Tyvätt är det elelement,.. men man kan inte få allt - vi har Inte utsikt över fjorden från våra fönster, vi har inte balkong, vi har inte badkar.
Ett annat högst irriterande faktum är att mitt rum har formen av en romb, det är en diff på ca 15 cm i alla hörnen.
Men jag trivs Väldigt bra i vår lägenhet.
Hoppas ni kan föreställa er, om inte får ni rita medans ni läser! :)
-Ja, vi har dörrklocka med!
Det är nämligen så att dörren alltid är låst - vilket betyder att man slänger sopor, hämtar posten osv MED nycklar i handen!
Ta i trä, jag har inte låst mig ute än, men jag väntar bara på detta känslosamma skede.
Men i allafall, jag skulle komma till en beskrivning av lägenheten - och inte fastna vid mina mindre smickrande sidor!
Vi bor på andra våningen av fyra, eller på första etaget av tre - beroende på om man räknar med källarboligen.
Det är nog bara en lägenhet i varje våning, vad jag vet iaf. De tre etagen delar entré, dörrklock-mojäng (med olika knappar), samt trappa (med gemensamma trappsteg). Trappen upp är typ 20 steg - mycket för att ha mina fönster på gatuplan i allafall!
Vår lägenhet är som en vinkel där ena sidan är dubbelt så djup;
När man kommer in genom vår huvudentré så har man en minimal toalett till höger och Idas dörr till vänster.
Rakt fram har man köket.
Bortanför Idas dörr, också till vänster går en dörr till stuen, men den går inte att öppna för vi har ställt en soffa på andra sidan.
Ställer man sig med ryggen till den nämnda dörren till stuen ser man en fyra meter lång korridor framför sig med en dörr i andra änden. Den andra dörren är min. Till höger om den finns vår andra ytterdörr ut till gården, cykelskjulet, förrådet mm. Till vänster är vårt Main bathroom!
När man går in i köket och vänder sig åt vänster 90 grader så står man och tittar in i stuen, då har man Siws rum till höger och Idas till vänster. Dörren till Siws rum är brevid den till stuen.
En bra planlösning, vi har inte rummen intill varandra!
Några andra viktiga fakta är vår takhöjd på 2.60 ca, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare i lägenheten!
Tyvätt är det elelement,.. men man kan inte få allt - vi har Inte utsikt över fjorden från våra fönster, vi har inte balkong, vi har inte badkar.
Ett annat högst irriterande faktum är att mitt rum har formen av en romb, det är en diff på ca 15 cm i alla hörnen.
Men jag trivs Väldigt bra i vår lägenhet.
Hoppas ni kan föreställa er, om inte får ni rita medans ni läser! :)
Min älskade klocka
Såhär mycket är klockan när första bybanen för dagen avgår från Byparken
Jag vet inte hur många av dagarna hittills jag stressat som en galning påväg till denna tidiga avgång. Det är bara tokigt vad jobbigt och svårt det ska vara att komma sig iväg.
Jag har inget större problem att få benen över kanten men att inte stå framför spegeln eller fixa med annat några minuter förlänge är bara min svaghet. Problemet är inte att jag inte kollar på klockan och har koll på densamma, problemet beskrivs lättare "Jag ska bara!", vilket vanligtvis slutar med att jag stressar iväg och kollar som en galning på klockan efter var sekund som tickar iväg. Detta när jag istället borde njuta av den tidiga promenaden på 15 minuter förbi Maria kyrkan, Bryggen, Fisketorget, Torgallmänningen och allt det andra otroliga och vackra tingen jag passerar på min väg. Allt det jag nämnde är det folk åker till Bergen för att se, detta ser jag minst 2 gånger per dag - men jag tar mig aldrig tida att titta och uppskatta det. Bättring!
Efter jobbet så stog jag i solen på Wergeland och njöt. Solen värmde tillomed på den svarta jackan!
Underbara Vårkänslor!
All in all en bra dag!
Imorgon ska Anette vara ledig så då får jag klara mig själv bästa jag kan! :P
Imorgon ska Anette vara ledig så då får jag klara mig själv bästa jag kan! :P
Spenat i mitt hjärta
Igår när jag gjorde omeletten tog jag upp lite extra spenat att tina över natten samt en laxbit - Jag förstår verkligen inte varför spenat har så dåligt rykte. Me like!
Lägg märke till de små tillagningskärlen. Under det enorma locket gömmer sig ännu en liten kastrull. Till alla dessa minisar finns inte ett enda lock - därför blir detta enorma ofta använt.
Tyvärr var jag på dåligt humör när jag väl skulle äta detta underbara..
Den norska potatisen är helt otrolig, den blir aldrig färdigkokt alternativt kokar sönder längst ut och är stenhård i mitten eller så är halva grytan färdigkokt och fin och den andra stenhård. Och detta när jag noga valt lika stora potatisar. Jag fattar bara inte mysteriet med de norska potatisarna.
Alltså, när potatisen väl var klar var både spenatstuvningen och laxen ljummen, MEN det smakade mycket gott ändå!
Jobbet var rörigt även denna dag..
Tyvärr var jag på dåligt humör när jag väl skulle äta detta underbara..
Den norska potatisen är helt otrolig, den blir aldrig färdigkokt alternativt kokar sönder längst ut och är stenhård i mitten eller så är halva grytan färdigkokt och fin och den andra stenhård. Och detta när jag noga valt lika stora potatisar. Jag fattar bara inte mysteriet med de norska potatisarna.
Alltså, när potatisen väl var klar var både spenatstuvningen och laxen ljummen, MEN det smakade mycket gott ändå!
Jobbet var rörigt även denna dag..
OMELETT
Denna vecka var det egentligen meningen att jag skulle jobba mellan vakt (9-17) men istället jobbade jag och Anette den tidiga denna vecka med.
Har väl inte så mycket att säga om jobbet, mer än att det är sjukt rörigt för tillfället.
Det bra med att börja jobba kl 6 är att man är hemma kl 15, vilket betyder riktig mat. Idag blev det omelett, jag gillar verkligen omelett det är smidigt man bara stoppar i det som finns i kylskåpet/frysen.
NOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOM
Bacon, spenat och ägg. Samt kryddor.
Har väl inte så mycket att säga om jobbet, mer än att det är sjukt rörigt för tillfället.
Det bra med att börja jobba kl 6 är att man är hemma kl 15, vilket betyder riktig mat. Idag blev det omelett, jag gillar verkligen omelett det är smidigt man bara stoppar i det som finns i kylskåpet/frysen.
NOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOMNOM
Bacon, spenat och ägg. Samt kryddor.
Ett par svarta Reebok förmycket...
Dessa klassiker stod i vad som skulle kunna beskrivas som vår minimala ingång. I vanliga fall brukar utrymmet upptas av storlek 36, men icke denna morgon. Jag skulle uppskatta det till 42 eller 43 i vartfall..
Var fjärde söndag har jag söndagsvakt. Precis som ordet antyder skall jag infinna mig för att övervaka processen dessa dagar. Denna söndag var en sådan dag.
Det hjälpte mig lite att se dessa skor innan jag vandrade iväg till bybanen, då kunde jag gå och le.
Jag tog bybanen som gick 8 från Byparken, så mötte jag Anette på Tine vid tjugo över.
De som nu är oroliga för mitt frekventa bybane-åkande kan sluta upp med detta, det finns nämligen bara en sträckning på bybanen i Bergen. Det är ju flera spårvagnar, men man kan bara åka framochtillbaka, och alla vagnar stannar på alla hållplatser, så att misslyckas är inte jättelätt!
Jag går på vid ändstationen i centrum - "Byparken" och när jag ska till jobbet går jag av på "Wergeland", det är sju stationer om jag inte missminner mig och det tar 13 minuter, oftast.
Det var riktigt trevligt att vara på Tine denna dag, inte att det inte brukar det, men det var trevligt att det var lite färre människor så man hann prata med Anette och fråga mer om rutiner osv. En bra dag helt enkelt!
På kvällen titta vi på Ghost, allihop, som det är när det är som mysigast. De tre flickorna i soffan och Ronni, Siw-Heges pojkvän, i fåtöljen!
Koseligt avslut på helgen.
Det hjälpte mig lite att se dessa skor innan jag vandrade iväg till bybanen, då kunde jag gå och le.
Jag tog bybanen som gick 8 från Byparken, så mötte jag Anette på Tine vid tjugo över.
De som nu är oroliga för mitt frekventa bybane-åkande kan sluta upp med detta, det finns nämligen bara en sträckning på bybanen i Bergen. Det är ju flera spårvagnar, men man kan bara åka framochtillbaka, och alla vagnar stannar på alla hållplatser, så att misslyckas är inte jättelätt!
Jag går på vid ändstationen i centrum - "Byparken" och när jag ska till jobbet går jag av på "Wergeland", det är sju stationer om jag inte missminner mig och det tar 13 minuter, oftast.
Det var riktigt trevligt att vara på Tine denna dag, inte att det inte brukar det, men det var trevligt att det var lite färre människor så man hann prata med Anette och fråga mer om rutiner osv. En bra dag helt enkelt!
På kvällen titta vi på Ghost, allihop, som det är när det är som mysigast. De tre flickorna i soffan och Ronni, Siw-Heges pojkvän, i fåtöljen!
Koseligt avslut på helgen.
Solen lyser över oss i Bergen
Efter att som vanligt tagit en ordentlig frukost med de alltid förekommande kokta äggen gav jag mig ut på en promenad för att upptäcka mina omgivningar. Jag startade min färd västerut.
Detta är återigen Askøy, Vackert!
Detta är återigen Askøy, Vackert!
Gick bort mot det egentliga Sandviken och kikade vid Sandvikstorget och tog sedan en annan väg tillbaka så jag kom gåendes in mot Bryggen och Fiksetorget utmed hamnen. När jag kom fram till Fisketorget var där en trubadur och människor med solglasögon, VÅRKÄNSLORNA kom till mig.
Så gick jag vidare och kom utan plan till Monopolet, så nu vet jag vart det ena ligger. Fortsatte att strosa i solen en stund till, köpte kaffe på McD och njöt vidare.
Hade dagen till ära lite Dior på läpparna - vilket verkade vara något ovanligt i Bergen, i vartfall var det en del norska guttar som verkade få Vårkänslor av Det. :)
När jag sedan kom hem lagade jag lite mat och tog det lungt med Tv och WWW.
På kvällen anlände då äntligen vår tvättmaskin, så nu har vi möjlighet att rentvå våra kläder om vi skulle få behov av det. (Kan väl på ett diplomatiskt sätt tala om att det finns några palter i denna 4:a rummare, så innan nöden kräver en tvättmaskin kan det ta ett tag.)
Love at first sight!
Så gick jag vidare och kom utan plan till Monopolet, så nu vet jag vart det ena ligger. Fortsatte att strosa i solen en stund till, köpte kaffe på McD och njöt vidare.
Hade dagen till ära lite Dior på läpparna - vilket verkade vara något ovanligt i Bergen, i vartfall var det en del norska guttar som verkade få Vårkänslor av Det. :)
När jag sedan kom hem lagade jag lite mat och tog det lungt med Tv och WWW.
På kvällen anlände då äntligen vår tvättmaskin, så nu har vi möjlighet att rentvå våra kläder om vi skulle få behov av det. (Kan väl på ett diplomatiskt sätt tala om att det finns några palter i denna 4:a rummare, så innan nöden kräver en tvättmaskin kan det ta ett tag.)
Love at first sight!
Ida hade även en barndomskamrat här på kvällen för att dela en falsaka vin och sedan göra Bergen osäkert, jag satt och drack vatten men hade riktigt trevligt ändå i deras sällskap. Många tjejiga skratt senare försvann de till en annan svenska vid namn Lisa och jag sa adjö till lördagen.
Idas mamma kan allt!
Fredag i Bergen, jag sitter och slöar i vår vackra stue.
Stuen har två gigantiska fönster ut mot vägen och när jag sitter och slappar som bäst blir det plötsligt DISCO i stuen, men ett konstigt disco (En annan typ av Disco, skulle man kunna säga ^^,) - det var bara blå lampor som blinkade.
Nicke-Nyfiken som är mitt mellannamn och även personligheten på min tredje röst kollade ut genom fönstret och ser en strid ström av brandbilar, polisbilar och ambulanser. Det var uniformer i långa rader och allihop stannade utanför grannkvarteret. Hmm,..
Ida kom då in i stuen och vi tisslade om det, funderade och spekulerade som aldrig tidigare.
Då ringde Idas mor. Hon verkar trevlig, önskar jag får träffa henne - jag brukar tycka det är trevligt med morsor!
-Men, i allafall så berättade Ida för sin mor att grannhuset verkade stå i ljusan låga.
(Vi såg i och försig varken lågor eller rök.)
Då sa Idas braiga mamma, som jobbar med brankårer och sånt där på något sätt; "Varde ni inte rädda, brandkåren skall komma och beskydda er", det sa hon - fast på norska.
"Bra" tänkte jag, gick ut och tittade på spektaklet från vår förstaparkett (läs: trappa).
Sen blev det kallt om fötterna så då gick jag in till Ida igen, då hade hennes braiga mor lagt på luren efter en lång avskedshälsning. Idas mamma hade berättat för Ida att just Sandviken, där vi bor, har speciella rutiner när det eventuellt brinner här.
Så såfort det blir ett larm så åker hela kåren dit på bums. Det är för att Sandviken består av gamla fiskarhus, smala gator och täta kvarter, lite som Gullholmen med undantag att man inte får bygga riktigt hursomhelst här, men gärna snett, man får köra bil och husen är i regel 3 eller 4 våningar höga.
-Jag blev just lite sugen på att köpa en brandvarnare att sätta upp i mitt rum,.. hallen, stuen, köket och eventuellt i Ida och Siw-Heges rum med!!
Jag kan omöjligt berätta om denna episod för Moster Maggan, för att sedan svara "Nej" när hon frågar om jag köpt någon brandvarnare!! Det var hennes avskedsförmaning, nämligen.
Detta foto togs genom stuefönstret, polisen kollade väldigt konstigt efter första försöket - Med blixt, se detta blev utan!! Hihi..
Stuen har två gigantiska fönster ut mot vägen och när jag sitter och slappar som bäst blir det plötsligt DISCO i stuen, men ett konstigt disco (En annan typ av Disco, skulle man kunna säga ^^,) - det var bara blå lampor som blinkade.
Nicke-Nyfiken som är mitt mellannamn och även personligheten på min tredje röst kollade ut genom fönstret och ser en strid ström av brandbilar, polisbilar och ambulanser. Det var uniformer i långa rader och allihop stannade utanför grannkvarteret. Hmm,..
Ida kom då in i stuen och vi tisslade om det, funderade och spekulerade som aldrig tidigare.
Då ringde Idas mor. Hon verkar trevlig, önskar jag får träffa henne - jag brukar tycka det är trevligt med morsor!
-Men, i allafall så berättade Ida för sin mor att grannhuset verkade stå i ljusan låga.
(Vi såg i och försig varken lågor eller rök.)
Då sa Idas braiga mamma, som jobbar med brankårer och sånt där på något sätt; "Varde ni inte rädda, brandkåren skall komma och beskydda er", det sa hon - fast på norska.
"Bra" tänkte jag, gick ut och tittade på spektaklet från vår förstaparkett (läs: trappa).
Sen blev det kallt om fötterna så då gick jag in till Ida igen, då hade hennes braiga mor lagt på luren efter en lång avskedshälsning. Idas mamma hade berättat för Ida att just Sandviken, där vi bor, har speciella rutiner när det eventuellt brinner här.
Så såfort det blir ett larm så åker hela kåren dit på bums. Det är för att Sandviken består av gamla fiskarhus, smala gator och täta kvarter, lite som Gullholmen med undantag att man inte får bygga riktigt hursomhelst här, men gärna snett, man får köra bil och husen är i regel 3 eller 4 våningar höga.
-Jag blev just lite sugen på att köpa en brandvarnare att sätta upp i mitt rum,.. hallen, stuen, köket och eventuellt i Ida och Siw-Heges rum med!!
Jag kan omöjligt berätta om denna episod för Moster Maggan, för att sedan svara "Nej" när hon frågar om jag köpt någon brandvarnare!! Det var hennes avskedsförmaning, nämligen.
Detta foto togs genom stuefönstret, polisen kollade väldigt konstigt efter första försöket - Med blixt, se detta blev utan!! Hihi..
Läste på BT senare på kvällen att det hade brunnit i en barnvagn, men att det inte varit något barn i vagnen som tur var.
Efter att alla bilar åkt igen var det tid för soffmys i stuen, vilket på fredagar består av "Nyt om nyt" eller vad det heter, det är motsvarande "Snacka om nyheter", Skavlan och sedan Senkveld med Tomas. Detta simultant med stora intag av glass gör det till en fin avslutning på arbets/studie-veckan.
Imorgon har jag min lediga dag denna veckan!
Efter att alla bilar åkt igen var det tid för soffmys i stuen, vilket på fredagar består av "Nyt om nyt" eller vad det heter, det är motsvarande "Snacka om nyheter", Skavlan och sedan Senkveld med Tomas. Detta simultant med stora intag av glass gör det till en fin avslutning på arbets/studie-veckan.
Imorgon har jag min lediga dag denna veckan!
M.A.T.
..första gången jag var på Safari för att "storhandla".
Storhandla betyder för tillfället två kassar med varor.
Jag uppskattar inte den upplevelsen, ALLS. Dessa två mycket bärbara kassar gick loss på 981 NOK, det är helt enkelt under inga omständigheter Okej.
Skulle jag handla på Konsum i Tabergsdalen för samma summa hade jag fått gå fram och tillbaka i backarna resten av eftermiddagen.
Jag vägrar att äta nudlar för att det är billigt! Jag tänker även i fortsättningen äta sånt jag tycker är gott, men jag undrar vad nästa sak blir - i Dk kosta 200g Marabou närmare 40 DDK, och här kostar 120g bacon 35 NOK.
Jag kan bara konstatera att man verkligen behöver den aningen högre månadslönen.
Finns inget roligt att skriva mer om denna dag, det var katastrof.
Men nu har jag ett Survival kit bestående av knäckebröd (Havre), 4 kg potatis och lite fullkornspasta.
Jag kan även ha viss förståelse för att utbudet av ekologisk mat är ganska minimalt - inte ens Stoltenberg har råd att gå efter den filosofin om han så önskade.
Med ett hål i plånboken.
På kvällen kom även Siw-Hege och Ronni med en efterlängtar svart ryamatta till stuen samt ett vitt soffbord! Det blev superfint och nu känns det verkligen mysigt att vara i stuen!
Jag och Siw var duktiga på att sammarbeta när vi fixade bordet :)
Storhandla betyder för tillfället två kassar med varor.
Jag uppskattar inte den upplevelsen, ALLS. Dessa två mycket bärbara kassar gick loss på 981 NOK, det är helt enkelt under inga omständigheter Okej.
Skulle jag handla på Konsum i Tabergsdalen för samma summa hade jag fått gå fram och tillbaka i backarna resten av eftermiddagen.
Jag vägrar att äta nudlar för att det är billigt! Jag tänker även i fortsättningen äta sånt jag tycker är gott, men jag undrar vad nästa sak blir - i Dk kosta 200g Marabou närmare 40 DDK, och här kostar 120g bacon 35 NOK.
Jag kan bara konstatera att man verkligen behöver den aningen högre månadslönen.
Finns inget roligt att skriva mer om denna dag, det var katastrof.
Men nu har jag ett Survival kit bestående av knäckebröd (Havre), 4 kg potatis och lite fullkornspasta.
Jag kan även ha viss förståelse för att utbudet av ekologisk mat är ganska minimalt - inte ens Stoltenberg har råd att gå efter den filosofin om han så önskade.
Med ett hål i plånboken.
På kvällen kom även Siw-Hege och Ronni med en efterlängtar svart ryamatta till stuen samt ett vitt soffbord! Det blev superfint och nu känns det verkligen mysigt att vara i stuen!
Jag och Siw var duktiga på att sammarbeta när vi fixade bordet :)
Kommer jag förvandlas till en "Stövelfjant"?
Detta var vad Bergen välkomnade mig med denna morgon, jag välkomnade massa blötsnö in i mina skor!
Första dagen på upplärning!
Efter allt halkande i snön denna morgon missade jag bybanen kl 05.45 och fick vänta 14 minuter på nästa.. Surt!
Men resten av dagen gick bra - jag förärades tillomed 3 par skor för prestationerna. Eller så skulle jag få de där skorna i alla fall, jag vet inte, men jag blev glad för det!
På vägen hem på bybanen såg jag det:
EN BRAT MED STÖVLAR!
Jag funderar allvarligt på att införskaffa mig ett par själv faktiskt, jag ser användningsområden så att säga!
Kanske liknande dessa?! Fast detta är Siws..
Efter allt halkande i snön denna morgon missade jag bybanen kl 05.45 och fick vänta 14 minuter på nästa.. Surt!
Men resten av dagen gick bra - jag förärades tillomed 3 par skor för prestationerna. Eller så skulle jag få de där skorna i alla fall, jag vet inte, men jag blev glad för det!
På vägen hem på bybanen såg jag det:
EN BRAT MED STÖVLAR!
Jag funderar allvarligt på att införskaffa mig ett par själv faktiskt, jag ser användningsområden så att säga!
Kanske liknande dessa?! Fast detta är Siws..
Trött även denna dag!
Jojo
Varannandagsväder är hur Bergen välkomnar mig!
Efter min promenad till Byparken och de 13 minuterna på bybanen så var klockan 8.10 och jag befann mig i receptionen på Tine.
Denna dag var Sulan på plats och där för att välkomna mig.
Jag fick nycklar, klädskåp, passerchip, kontrakt och allt sånt. Allt utom skor - tossor på!
Jag fick även veta att Anette skulle vara min handledare under mina 3 månaders upplärning.
Vid 14-tiden åkte jag till Skatteetaten och fixade med pappren som skulle in dit, nu tar det cirka 3 veckor innan jag har mitt norska personnummer. DÅ kan jag gå till banken och öppna ett konto, fixa försäkringar, ge rätt nummer till Sulan så det blir rätt i deras papper med, gå till motsvarigheten till Försäkringskassan osv osv.
Mycket kvar att göra, men inte mycket som kan göras innan det där 11-siffriga numret ramlat ner i vår brevlåda!
Så här ser det ut i korsningen innan vår trapp. Vackert eller hur?!
Askøy är det man ser på andra sidan vattnet.
Efter allt nytt är jag supertrött på kvällarna.
Men eftermiddagen bjöd i allafall på sol..
Tine
Tog det väldans lungt denna min första morgon!
På mitt schema för dagen var Skatteetaten, och Tine.
Ingen framgång på något av ställena direkt, så dagens enda bedrift var väl att jag ännu inte gått vilse!
På Skatteetaten skulle jag fylle i invandringsblankett och blankett om skattekort, men för att de skulle kunna ta emot dessa behövde jag ha kontrakt med mig - vilket jag inte hade. Men handläggaren var snäll och frågade om jag kunde hämta det innan 15 för isåfall kunde jag bara gå inom med det och slippa kön.
"Greit" tänkte jag, det tar inte lång tid på Tine..
Det hade det inte gjort heller om min chef hade varit frisk istället för sjuk..
Jag kom iallafall in och var nere på avdelningen och träffade lite medarbetare. Men pga att Sulan inte var på plats blev det heller inget kontrakt.
På kvällen var det dags att införskaffa lite mat för att klara livhanken, denna sysselsättning hoppas jag ska bli mer stimulerande när jag får lön i norska kronor.. Men mat blev det tillslut!
Jag var ombedd att vara på plats i Minde klockan 08 följande morgon så kvällen var inte så lång!
Alla hjärtansdag gick obemärkt förbi, om inte blommorna Ida fick möjligen skulle räknas..
Första dagen
På mitt schema för dagen var Skatteetaten, och Tine.
Ingen framgång på något av ställena direkt, så dagens enda bedrift var väl att jag ännu inte gått vilse!
På Skatteetaten skulle jag fylle i invandringsblankett och blankett om skattekort, men för att de skulle kunna ta emot dessa behövde jag ha kontrakt med mig - vilket jag inte hade. Men handläggaren var snäll och frågade om jag kunde hämta det innan 15 för isåfall kunde jag bara gå inom med det och slippa kön.
"Greit" tänkte jag, det tar inte lång tid på Tine..
Det hade det inte gjort heller om min chef hade varit frisk istället för sjuk..
Jag kom iallafall in och var nere på avdelningen och träffade lite medarbetare. Men pga att Sulan inte var på plats blev det heller inget kontrakt.
På kvällen var det dags att införskaffa lite mat för att klara livhanken, denna sysselsättning hoppas jag ska bli mer stimulerande när jag får lön i norska kronor.. Men mat blev det tillslut!
Jag var ombedd att vara på plats i Minde klockan 08 följande morgon så kvällen var inte så lång!
Alla hjärtansdag gick obemärkt förbi, om inte blommorna Ida fick möjligen skulle räknas..
Första dagen
Söndag = Ny dag
Att påstå att jag stressade upp är att ta i..
Vid 12-snåret vandrade jag ut till Lisa i soffan, åt frukost och snackade.
Fixade lite här, kika lite där.
Sedan pratade vi lite om dagen och bestämde att vi nog skulle bort tilll Fantofthallen för att aktivera oss med badminton.
När vi bestämt detta plingar det till i min kära phone: "Vi fick lägenheten i fredags, så om du vill och har tid kan du komma förbi och kika."
Jag fick alltså flytta in efter en natt i Lisas kollektiv!
Vi kom överens om att vi skulle gå förbi och kika samt få nycklar innan vi åkte till Fantoft.
Nycklarna mina!
Vid 12-snåret vandrade jag ut till Lisa i soffan, åt frukost och snackade.
Fixade lite här, kika lite där.
Sedan pratade vi lite om dagen och bestämde att vi nog skulle bort tilll Fantofthallen för att aktivera oss med badminton.
När vi bestämt detta plingar det till i min kära phone: "Vi fick lägenheten i fredags, så om du vill och har tid kan du komma förbi och kika."
Jag fick alltså flytta in efter en natt i Lisas kollektiv!
Vi kom överens om att vi skulle gå förbi och kika samt få nycklar innan vi åkte till Fantoft.
Nycklarna mina!
Efter vi vart och tittat på mitt slott gick vi in till centrum och promenera runt en stund innan jag köpt månadskort på Skyss och åkte för att möta upp 4 svenskar till i Fantoft.
Jag var inte med pga den förkylning jag hade veckan innan, men jag var dommare!
Det var riktigt trevligt att träffa lite invandrare!
Efter badmintonen åkte vi tillbaka till Stöletorget, jag packade ihop mina väskor igen, så gott det gick, och sedan påbörjade jag min långa promenad till Slottet. Den tar med packning 10 min..
Home, sweet home!
Jag var inte med pga den förkylning jag hade veckan innan, men jag var dommare!
Det var riktigt trevligt att träffa lite invandrare!
Efter badmintonen åkte vi tillbaka till Stöletorget, jag packade ihop mina väskor igen, så gott det gick, och sedan påbörjade jag min långa promenad till Slottet. Den tar med packning 10 min..
Home, sweet home!
Packade upp mina väskor, bäddade soffan!
Sedan var det godnatt!
Sedan var det godnatt!
Between Nowhereville and The End of the World
Nu var jag då ombord på detta tåg som skulle agera fängelse i 6 timmar och 30 minuter.
Detta var bland det första jag såg när jag väl hittat rätt till min plats:
Vad menar de man ska dra för slutsatser av detta?
Detta var bland det första jag såg när jag väl hittat rätt till min plats:
Vad menar de man ska dra för slutsatser av detta?
Resan gick trots allt bra.
Men kanske inte det roligaste jag gjort i 6 timmar och 30 minuter om jag är diplomatisk.
Jag har fått höra att det är otroligt vackert att beresa denna tågsträckning, men det är inte lätt att uppskatta skönheten när mörkret lagt sig innan Oslos stadsgräns var utom synhåll. Så istället blev det en sväng på dansbanan med John Blund!
Jobbigt att vakna upp och inte veta när man någonsin ska få se nästa tecken på liv utanför vår farkost. Såvitt jag kunde förstå hade Tellus lika gärna kunnat vara utplånat på resterande population av vad jag kunde se från mitt tågfönster.
Det var då denna lilla tanke slog mig i bästa "På spåret"-andan: "VART ÄR VI PÅVÄG?"
Eller snarare: "Vad fan har jag gjort, vad är det för avlägsen koloni jag bestämt att bebo?"
Men tiden gick och ibland kunde man skymta ett avlägset lampsken någonstans vid synhorisonten.
Sedan kom vi allt närmare vårt mål, hoppet och glädjen steg i mitt inre i takt med det ökande antalet armaturer.
Till slut var jag i ett riktigt lyckorus!
Väl framme på stationen haffa jag en taxi med en riktigt underbar chaufför. Han pratade och berättade om staden och sig själv. Visa mig allt viktigt på vår väg mot Støletorget som var min slutdestination för dagen.
Jag hade fått ett underbart SMS av min värdinna under dagen. Detta löd ungefär; Gå in på 7eleven, fråga efter en nyckel med rött sidenband och följ de spår jag lagt ut likt "Hans & Greta".
Det fungerade utomordentligt och jag kom välbehållen med packningen och ett gott humör till min värdinnas rum.
Titta så kärleksfullt jag blev vägledd!
Men kanske inte det roligaste jag gjort i 6 timmar och 30 minuter om jag är diplomatisk.
Jag har fått höra att det är otroligt vackert att beresa denna tågsträckning, men det är inte lätt att uppskatta skönheten när mörkret lagt sig innan Oslos stadsgräns var utom synhåll. Så istället blev det en sväng på dansbanan med John Blund!
Jobbigt att vakna upp och inte veta när man någonsin ska få se nästa tecken på liv utanför vår farkost. Såvitt jag kunde förstå hade Tellus lika gärna kunnat vara utplånat på resterande population av vad jag kunde se från mitt tågfönster.
Det var då denna lilla tanke slog mig i bästa "På spåret"-andan: "VART ÄR VI PÅVÄG?"
Eller snarare: "Vad fan har jag gjort, vad är det för avlägsen koloni jag bestämt att bebo?"
Men tiden gick och ibland kunde man skymta ett avlägset lampsken någonstans vid synhorisonten.
Sedan kom vi allt närmare vårt mål, hoppet och glädjen steg i mitt inre i takt med det ökande antalet armaturer.
Till slut var jag i ett riktigt lyckorus!
Väl framme på stationen haffa jag en taxi med en riktigt underbar chaufför. Han pratade och berättade om staden och sig själv. Visa mig allt viktigt på vår väg mot Støletorget som var min slutdestination för dagen.
Jag hade fått ett underbart SMS av min värdinna under dagen. Detta löd ungefär; Gå in på 7eleven, fråga efter en nyckel med rött sidenband och följ de spår jag lagt ut likt "Hans & Greta".
Det fungerade utomordentligt och jag kom välbehållen med packningen och ett gott humör till min värdinnas rum.
Titta så kärleksfullt jag blev vägledd!
Slutet gott, allting gott!!?
(Nej, för jag hade TRE gamla arbetskamrater som bestämt att jag var offret för kvällen och därför terroriserade mig med Högst Opassande SMS, tills jag lovade och svor på alla högklackade skor jag äger och har att jag aldrig mer vill veta av sådana Dumheter! 29 28 26 är de skyldigas nummer!)
En god natts sömn i min värdinnas säng!
Ack, Hordaland du sköna, du härliga land!
(Nej, för jag hade TRE gamla arbetskamrater som bestämt att jag var offret för kvällen och därför terroriserade mig med Högst Opassande SMS, tills jag lovade och svor på alla högklackade skor jag äger och har att jag aldrig mer vill veta av sådana Dumheter! 29 28 26 är de skyldigas nummer!)
En god natts sömn i min värdinnas säng!
Ack, Hordaland du sköna, du härliga land!
Den Dyra Staden
Efter ankomst till Halden upplevde jag grisfösning á la Norge:
Av från bussen.
Ut med bagaget.
Spring 15 m.
Släng in bagaget.
Spring in i bussen.
Upplev stressen av att hitta en ledig plats innan start.
..sedan var vi på väg till Fredrikstad där vi äntligen skulle på tåg.
Grisfösning nr. 2 på samma dag; tåget stod och invänta vår buss för att sedan gå raka vägen mot Oslo!
Om man nu någonsin gör något rakt i detta Krokarnas Land..
När vi var framme i Oslo var klockan cirkus 13.50 (beräknad ankomsttid med tåg 12.45), så då var det bara att fördriva tiden i denna Den Dyra Staden.
Detta lyckades jag med genom Burger King samt vykortsförfattande!
Sedan var det tid att ta farväl, jag kan inte säga att det var så känsloladdat..
Hejdå, Den Dyra Staden!
Av från bussen.
Ut med bagaget.
Spring 15 m.
Släng in bagaget.
Spring in i bussen.
Upplev stressen av att hitta en ledig plats innan start.
..sedan var vi på väg till Fredrikstad där vi äntligen skulle på tåg.
Grisfösning nr. 2 på samma dag; tåget stod och invänta vår buss för att sedan gå raka vägen mot Oslo!
Om man nu någonsin gör något rakt i detta Krokarnas Land..
När vi var framme i Oslo var klockan cirkus 13.50 (beräknad ankomsttid med tåg 12.45), så då var det bara att fördriva tiden i denna Den Dyra Staden.
Detta lyckades jag med genom Burger King samt vykortsförfattande!
Sedan var det tid att ta farväl, jag kan inte säga att det var så känsloladdat..
Hejdå, Den Dyra Staden!
12 Februari - Utvandrare, Invandrare..
Soluppgången var det sista jag såg innan jag påbörjade min resa.
Tåget från Öxnered skulle avgå 09.33, mamma och pappa skjutsade mig och mina väskor dit. I motsats till fredagen som var ogästvänlig i ordets alla bemärkelser, kunde man redan tidigt på lördagsmorgonen se att det skulle bli en underbart strålande vinterdag. Vi åkte från H-ängen klockan 8, som vanligt 30 minuter efter överenskommet, i strålande soluppgång började jag min resa mot en ny fas.
Det är ganska långt till Öxnered när man har hela dagen framför sig, på tåg. Stämningen i bilen var väl inte direkt lysande och man kunde ta på känslorna vi tre utstrålade.
När det var 20 minuter kvar till avgång var vi framme på denna ödsliga järnvägsstation, solen strålade, snön knastrade och kontrasten mot detta ödsliga var så uppenbar. Det var dåligt med infromationstavlor och långt mellan perrongerna, men vi listade ut vilken som var den rätta. Det hjälpte inte. Så snart vi listat ut detta hör vi i högtalaren att tåget är inställt och att ersättningsbuss är att vänta. SUCK, det var inte vad jag ville höra.
Vid tio i tio kom iallafall en gul buss, bättre än förväntat, vi var bara sju eller åtta passagerare i en fräschare buss än jag åkt i tidigare.
Titta lite extra på de röda knapparna!
Jag vågade tyvärr inte prova vad konsekvensen blir om man trycker, men det ska jag göra nästa gång!
Busschauffören var nog van vid situationen och utsrålade en inställning som sa: "Det här går fint, inte vad ni förväntade er, men nog ska vi hinna till Oslo i tid alltid!" Det gjorde vi, om än inte som planerat.
Allt vad min kamera hann registrera av min histoiska färd över Riksgränsen.
Skuggan ni ser är skylten..
Jag har inte åkt på norska vägar så jag kommer ihåg det, men denna tur från Öxnered till Halden lär jag inte glömma i första taget. På väg 22 susade vi in och ut ur kurvorna, upp och ner för stupen. Hade det varit filmat hade filmmusiken till dessa scener antagligen varit "Prästens lilla kråka", och med rätta! Att man med jämna mellanrum hörde hur en stor olycka hänt, med 9 fordon inblandade, inverkade inte som olja på vågorna i någon större utsträckning. Färden tog dryga två timmar.
Då svensk, nu norsk.
Det är ganska långt till Öxnered när man har hela dagen framför sig, på tåg. Stämningen i bilen var väl inte direkt lysande och man kunde ta på känslorna vi tre utstrålade.
När det var 20 minuter kvar till avgång var vi framme på denna ödsliga järnvägsstation, solen strålade, snön knastrade och kontrasten mot detta ödsliga var så uppenbar. Det var dåligt med infromationstavlor och långt mellan perrongerna, men vi listade ut vilken som var den rätta. Det hjälpte inte. Så snart vi listat ut detta hör vi i högtalaren att tåget är inställt och att ersättningsbuss är att vänta. SUCK, det var inte vad jag ville höra.
Vid tio i tio kom iallafall en gul buss, bättre än förväntat, vi var bara sju eller åtta passagerare i en fräschare buss än jag åkt i tidigare.
Titta lite extra på de röda knapparna!
Jag vågade tyvärr inte prova vad konsekvensen blir om man trycker, men det ska jag göra nästa gång!
Busschauffören var nog van vid situationen och utsrålade en inställning som sa: "Det här går fint, inte vad ni förväntade er, men nog ska vi hinna till Oslo i tid alltid!" Det gjorde vi, om än inte som planerat.
Allt vad min kamera hann registrera av min histoiska färd över Riksgränsen.
Skuggan ni ser är skylten..
Jag har inte åkt på norska vägar så jag kommer ihåg det, men denna tur från Öxnered till Halden lär jag inte glömma i första taget. På väg 22 susade vi in och ut ur kurvorna, upp och ner för stupen. Hade det varit filmat hade filmmusiken till dessa scener antagligen varit "Prästens lilla kråka", och med rätta! Att man med jämna mellanrum hörde hur en stor olycka hänt, med 9 fordon inblandade, inverkade inte som olja på vågorna i någon större utsträckning. Färden tog dryga två timmar.
Då svensk, nu norsk.
GRATTIS BRITTA!
Önskar
Malin och Sandra!
Malin och Sandra!
